Både jag och Sofia håller på med sporten fälttävlan, en sport där mycket saker händer på en och samma gång. Det krävs mod och styrka på samma gång. Fälttävlan är inget lätt som en del mer gärna vill tycka. Men det är verkligen inte lätt, vi ska först och främst utföra ett dressyrprogram, som nästan ett LA1 i dressyr, med skänkelvikningar, förvända galopper med massa mer - Det gälleratt skrappa ihopa så bra straff som möjligt. Sedan går man in från dressyrryttare till att byta om till att se ut som en hoppryttare, gå in och hoppa en bana på 9 språng, men svåra linjer och tekniska svängar, sen ska vi byta om för att få komma ut i den svåra,tuffa och roliga terrängen. Jag ser upp till dem som rider fälttävlan, som utför dessa grenar på bästa sätt, gör alla tre grenar även den väldigt viktiga dressyren - inget är över om din ökning går över till galopp, eller om bommen faller för - terrängen väntar på dig där ute. 

 

 

 

Det mesta man brukar få höra, det mina öron har börjat vänjas vid att höra är - fälttävlan är farligt. Själv anser jag inte att fälttävlan har någon större farlighetsgrad än tex att leda en häst in och ut från stallet? Olycker kan hända när som helst när man håller på med levande varelser. Bara för hinderna är fasta och höga har både ryttaren och hästen respekt för det, lika så som jag har respekt för den stora hästen som jag går med från hagen. Jag skulle aldrig ge mig ut på en fälttävlansbana utan att känna mig säker i sadeln. Jag skulle aldrig dra ut med en ungponny som inte har någon rutin och det första man gör är att hoppa höga terräng hinder. Man ska vara ett med hästen, ha en häst som man kan känna sig säker på. Jag känner mig säker på Joulines rygg. När jag rider på hennes rygg och är påväg till ett fast 1meters högt terräng hinder litar jag på min ponny - att hon inte hoppar i svåra lägen som kan skada både mig som ryttare och henne. - Exakt såhär är Jouline, hon kräver mycket, hon vill ha stödet, veta att jag är med på noterna, att jag känner mig säker på hennes rygg och rider rätt. Märker Jouline att jag inte är med på noterna stoppar hon, det är nästan så jag vill klappa henne och tacka för att hon gör det istället för att - hoppa och skada sig. Jag har respekt för fälttävlan och denns farlighet precis som jag har när jag går med en häst. 

 

 

Tycker att man ska acceptera folk för vad dem är bra på. Acceptera vilken sport var och en gillar om det så är - dressyr, hoppning, fälttävlan, galopp, trav, distans eller något helt annat. Alla är vi unika som vågar. Och glöm heller aldrig att känna er säkra i sadeln, vara ett med hästen. Gör det ni är bäst på, stå upp för vem du är och vad din ponny kan. Sköt om er själva och bry er inte om vad andra gör, vill och säger, för du och din ponny är grymma oavsett vad ni gör. Visa att ni kan oxå. Slå till dem kaxiga människorna genom att rätta på ryggen höja huvudet och hoppa upp på din älskade häst, för det är ni två - teamet.