Så tränar Magnus Gällerdal fälttävlanshästar

För närvarande har Magnus fem hästar i olika åldrar och han rider två eller tre av dem varje dag.
- Jag har en tjej som hjälper mig med hästarna och som är jätteduktig. Så än så länge funkar det bra, säger han. 
Magnus håller dock dörren öppen för att det kan bli sabbatshalvår från läkarlinjen under vårarna 2007 och 2008. Då tänker han åka och träna i England. OS i Peking/Hong Kong 2008 hägrar!

 

Hästen måste vara mångkampare 
Magnus menar att en bra fälttävlanshäst måste vara en hästvärldens Carolina Klüft. 
- Hästen ska vara atletisk och ha rätt psyke. Den ska kunna gå dressyr första dagen och vara helt lugn, lydig och avslappnad. Andra dagen i terrängen ska den vara lite mer av en tiger och kunna ta egna beslut. Och sista dagen under banhoppningen ska den kunna lugna ner galoppen och gå på jämna galoppsprång, förklarar han.
Däremot tycker inte Magnus att en fälttävlanshäst behöver se ut på något speciellt sätt. Även om lätta hästar av fullblodstyp är vanligast. Det allra viktigaste är att hästen är komplett. 
- För kanske 10-15 år sedan kunde man vinna på en häst som var svag i en av grenarna. Men idag måste man vara stark i alla, säger han.

Långsiktig träning 
Vad gäller fälttävlansryttaren så tar Magnus upp att denne måste ha ett långsiktigt perspektiv i sin träning, kanske i ännu högre grad än i andra grenar. Han menar också att horsemanship är viktigt, ryttaren måste ha förtjänat ett stort förtroende hos sin häst. 
- Sedan krävs balans, smidighet och att du är en allroundduktig ryttare. Och kanske att du är lite småtokig! skrattar Magnus.
Skämt å sido, han hävdar bestämt att det faktiskt inte är så livsfarligt att rida terräng som det ser ut. 
- Om man har gått lugnt och fint fram hela vägen så är det inte så läskigt. Det farliga är om en häst forceras fram och inte är färdig för uppgiften. Där har ryttaren ett stort ansvar.

Började rida relativt sent 
Själv var Magnus fotbollstokig som barn. Men både hans mamma och pappa höll på med hästar, så en och annan söndagstur i skogen blev det trots allt. 
- De där långturerna på söndagarna var mer eller mindre det enda jag gjorde på hästryggen fram till 12 års ålder. Då fick jag problem med knäna, provade att rida lite mer och det visade sig vara väldigt skojigt, säger Magnus. 
Han hade en kompis som också red mycket, de började tävla och så var han fast. Magnus fick ta över systerns irländska ponny och på den deltog han bland annat i de nordiska mästerskapen. Efter några år gick han över till stor häst. 
- Jag var väl ingen stjärna på dressyren. Eftersom jag inte hade någon ridskolebakgrund visste jag egentligen inte vad jag gjorde. Känslan och balansen har nog alltid varit ganska bra. Men det tekniska behöver fortfarande förbättras, säger Magnus ödmjukt.

Familjen föder upp hästarna själv 
Magnus Gällerdal var relativt framgångsrik som junior och young rider. 
- Sedan hade jag tur, det kom upp lite egna uppfödningar som var bra. Vi har inte så mycket pengar så då är det viktigt att få fram egna hästar. Dessutom var jag över och tränade i ett och ett halvt år i Dublin. Det gav väldigt mycket, säger han. 
Tiden på Irland gjorde att den egna uppfödningen Music Man gick från enstjärnig till trestjärnig nivå. 
- Vi red mycket jakt och var ute på fälten och hoppade olika hästar. Man fick 300-400 språng i kroppen varje vecka, berättar Magnus. 
Tillbaka i Sverige blev Music Man 2:a i senior-SM och den andra egna uppfödningen, Keymaster, vann young rider-EM. År 2000 blev Magnus uttagen till OS i Sydney, men SOK backade ur och det skickades inget svenskt fälttävlanslag. 
Sedan Music Mans pensionering har Keymaster varit förstahäst i stallet. Han var 9:a i WC-finalen 2003 och valacken var dessutom bästa svenska fälttävlanshäst i Aten-OS.

Dressyr är en svaghet 
Men OS började inte bra för Magnus och Keymaster. 
- Tyvärr var vi riktigt dåliga i dressyren. Men det positiva så här i efterhand är ju att om vi hade gjort bra ifrån oss där hade vi inte varit långt från de bästa, säger han.
Att sluta på 17:e plats totalt var i alla fall en uppridning som heter duga. Och nu fokuserar Magnus på att bli stabilare i dressyren. 
- Sedan förra året har jag ett samarbete med Ebba von Essen som jag ska utöka. Jan Jönsson har dragit igång ett dressyrprojekt för oss i landslaget. Och så ska jag försöka att komma ut på lite fler tävlingar i dressyr, lovar han. 
I år är den allra största utmaningen annars att komma med till VM i Aachen. 
- Det är en balansgång med förberedelserna, man får inte trimma för mycket. Hästarna måste hålla också, säger Magnus.

Mycket "långsamträning" 
Nu på vintern byggs fälttävlanshästar upp så att de ska hålla för tävling. 
- Det blir mycket långsamträning. Med det menar jag ut och skritta och trava långa pass på hårt underlag. Det stärker senor och ligament, berättar Magnus.
Han förklarar att en av svårigheterna är att träna hästen så att den är så atletisk som möjligt i alla discipliner. 
- Du kan till exempel inte träna dressyr på ett sätt så att hästen blir specialist och sätter jättemycket dressyrmuskler. Vi vill ha en genomriden och lösgjord häst men rider inte alltför mycket samling, säger han. 
Vad gäller hoppningen så blir det mycket gymnastikhoppning. Och för terrängens skull rids en del snabbjobb. 
- Då intervalltränar vi i relativt högt tempo, helst i en lätt uppförsbacke, förklarar Magnus.

Alla delmoment ska ha sitt 
De olika grenarna får sin beskärda del av träning, Magnus försöker lägga upp det så att hästarna får göra olika saker varje dag. Dessutom har de en vilodag i veckan då de bara får gå och vara hästar i hagen. 
- Med de äldre hästarna tränar jag väldigt lite på terränghinder. Istället tränas de på banhoppningshinder med linjer som kan komma i terrängen, säger Magnus. 
Han förklarar att de lite mer rutinerade hästarna redan kan det de ska kunna, till exempel att hoppa vatten, nerhopp och så vidare. Sådan träning lär dem därför inte så mycket utan sliter mest.

Träna gärna "i flock" 
Med yngre hästar är det en helt annan sak. De måste vänjas tidigt vid att gå fram och hoppa i terrängen. 
- Framför allt tycker jag att man ska vara flera stycken när man tränar unga fälttävlanshästar. De är ju flockdjur, säger Magnus. 
Han berättar att de hästar som är mest okomplicerade i sin rädsla ofta är de som har gått jakt på till exempel Irland. 
- Vi får försöka efterlikna deras träningsförhållanden här hemma i Sverige.
Magnus tycker att man ska börja på ett enkelt och lekfullt sätt. Hans erfarenhet är att om man hittat rätt under de första utbildningsmånaderna så litar unghästen väldigt mycket på ryttaren sedan. 
- Och så är det jätteviktigt att unga hästar får massor av beröm när de gör rätt. De ska känna att det är roligt och att de är duktiga. Som fälttävlansryttare går man på hästens bjudning. Det funkar inte att tvinga hästen till något i den här sporten, säger han.