-Hur hittade du Jullan, och varför blev det just henne?

Jag var och sommar jobbade hos min tränare, mitt intresse för ridningen var inte på topp. Då jag ville helst bara sluta med allt som hade med hästar att göra efter Puttes avlivning. Kanske töntigt tycker ni, men jag kände så. Mamma var mycket ute på hästenet även pappa dem ponnysar dem hittade printa dem ut och visade mig, det var så många ponnysar jag sa nä till. Antingen tyckte jag inte dem var nått eller så var det bara ett rakt nä. När pappa hade printat ut runt 10 ponnysar kollade jag igenom varje ponny, jag läste noga på alla och valde ut endast fyra stycken som jag ville prova. Vi ringde på nån av dem antingen var dem redan sålda eller till och med skadade. Ponnyn jag hade lagt sist i högen för jag tyckte om den mest tog vi upp och vi bestämde att nu ringer vi. Vi ringde boka dag, tid och plats för att prova denna underbara ponny. Hon föll mig verkligen i smaken, hennes utstrållning, hennes känslighet, hennes charm, hennes ridbarhet, hennes lydighet, hennes pigghet. Jag föll för allt. Jag var väldigt ringrostig när jag provade henne, jag var så nervös. Men det var så skönt att dem som ägde henne då gav mig ingen press alls, dem visste att jag inte ridigt på väldigt länge då vi berättade de, vi tog allt i lugn takt och allt bara flöt på, jag kände bara det är henne jag vill ha, jag tror inte jag behöver säga mer än att SÅ BLEV DET, hon blev min och nu står hon hos mig. Min fina ponnybus. Utan henne kan jag lova att jag inte varit där jag är idag. Jullan putar verkligen mig fram i livet. Livet är ett ända stort hål men med henne i täten så kommer vi upp från hållet. Vi kämpar tillsammans. Vi är ett team. Utan henne? Vad är jag då? Jo ingenting!

Att en ponny kan ge en så mycket glädje är nästan sjukt. Mitt allt.