Dagen har varit väldigt bra! Känner mig taggad inför helgen! Fixar jag dressyren kommer det gå jättebra(förhoppningsvis) ska bli kul att träffa Frida igen :D

För exakt ett år sedan debuterade jag 1* i Dagstorp! Banan var svår, ekipage efter ekipage kom skrittandes i mål för att dom inte hade klarat det.. Jag blev bara mer och mer nervös. Men det släppte redan på första hindret när vi galopperade i väg, hon hoppa stor och allt flöt, vi tog svårighet för svårighet och Gud vilket flyt jag hade! Den var nog den bästa terrängen jag någonsin ridit! Mamma blev jätte paff att jag hade klarat banan. Frida flöt på som ett litet ånglok och tog hinderna utan match alls. När jag kom i mål höll jag på att ramla av. När man kom i mål så skulle man svänga in på hoppbanan mer när jag kom där i fullt ös så stod en BARNVANGN ivägen. Så Frida tvär stannade.. Jag höll på att flyga över henne men på något sätt stannade jag kvar i sadeln. Haha.

Jag och Miss Frida är ett team. Om vi inte hade varit de hade jag aldrig varit en del av landslaget, jag hade aldrig startat en* elr aldrig fått uppleva något så fantastiskt som NM. Jag älskar min ponny över allt annat.

Den jag vill tacka mest av alla människor (förutom min mamma) så är det min tränare Sivert. Han trodde på oss, han sa att det var självklart att jag skulle rida en*. Han fick mig och Frida att visa att vi kunde. Att man inte behöver köpa en ponny för 300 000 kr för att vara en av dem bästa. Jag är så glad att vi köpte den lilla ponnyn med underhals och nästan ingen kapacitet. Min Frida har en vilja och envishet som ingen annan har. Men framför allt ett hjärta av guld. Hon ställer alltid upp för mig. Och jag ställer alltid upp för henne.
Vi visade att man behöver är VILJA.