En hel människor bortser från all säkerhet inom ridsport. Man tänker alltid. ”jag har en snäll ponny, jag känner min egna ponny.” Men dem orden ska man inte säga, olyckan kan vara framme när som helst. Vad som helst kan hända. Det handlar inte om hästen är snäll eller inte. Det handlar mycket om hästens egna beteende. Hästen har ett eget beteende. Ett flock beteende, hästar slås inte mot sin fara. Dem flyr. Allt vad dem kan. Hästen vill aldrig skada någon. Men dessa enorma djur. Man måste ha respekt.

Jag brukar alltid ha hjälm och väst när jag rider. Jag vill ha all säkerhet jag kan få.Allt kan hände även den snällaste. Det har varit ett fåtalgånger då jag ridigt utan hjälm. Men dem gångerna har varit få. Och då hade jag tänket som alla andra ”min ponny är snäll” men man vet fortfarande inte. När olyckan är framme kan allt hända. När jag lastar har jag alltid min hjälm på mig. Även där ska man ha säkerhet man ska ha det i ALL hantering av hästen.

Jullan är en mycket känslig dam. Det kan ibland bli väldigt jobbigt då man inte riktigt tänker efter 100% ut hur man ska göra i alla situationer. Var en gång och logerade i paddocken satte på grimskaftet gick i paddocken med henne hon var som en hund. Vi skulle gå in ifrån paddocken och in i stallet, Jullan gör ett sned språng och fick in benet i öglan som jag hade på det stora 2 meters grimskaftet. Tänkte mig inte för att ta upp grimskaftet och allt gick så fort hon fick all sinkraft på sitt bett och drog runt o cirklar med mig hängande kvar med ett grimskaft mellan frambenen. Jag fick panik och skrek som man gör i panik. Jag vägra släppa jag ville inte tappa henne utan hände med istället. Grimskaftet var så långt att om hon vände sig hade hon sin gump i min mage. Tänk om hon hade kikat av rädsla? Vad hade hänt då? Från ingenstans till ren panik. Olyckan är alltid framme som ett skynke över en. Hände även en sak idag. Stod i spollspiltan och borsta henne i huvudet. Jag hade grimman över halsen som vi alltid har de. Rätt som det är utan förvarning får hon panik. Men av vad? Jag vet fortfarande inte vad hon blev rädd för utan allt hände så fort. Jag gjorde allt för att lugna henne hon ställde sig lite smått på bakbenen och hon sparkade med frambenen i marken. Jag höll henne framifrån på halsen försökte lugna henne. Men tänk om hon hade skickat fram ett framben av ren panik? Jag gick undan lätt henne stå där och hoppa med en grimma runt halsen som satt fast i små kedjor. Jag stängde dörren ut. Pappa gick och lugna henne hon var så himla rädd och nervös. Till slut lugna hon sig och allt var som vanligt. Men den stora frågan är ju fortfarande vad hon blev rädd för.

I varje hantering man gör ska man ha all säkerhet man kan ha. Säkerheten ser många som klumpiga västar och trånga hjälmar. Men vad gör ni när hästen kikar och du får en spark i huvudet eller i magen eller vart som helt? Du kan ingenting göra. Man måste respektera dem stora djuren. För allt kan hända. Man ska tänka steget före. ”kan jag ha den pallen där?, kan man ta och göra si eller så? Allt är en så lätt sak att tänka igenom innan ”olyckan” händer. Bättre tänka efter innan det händer. Vara förbredd för vad som kan hända.

Hur tänker ni med säkerheten?
Är ni noga med hjälm och väst?
Använder ni alltid det vanliga talsättet ”jag har en snäll ponny”?

// Kram Frida.