År 2008 köpte vi min Bponny, eller ja vi lånade ett år. Jag började rida mycket dressyr, red ofta på vinster och bra procent. Jag hopptävlade oxå en hel del. Salsa var ingen fälttävlansponny utan en allround ponny han var jämn i sin utveckling LA LA i hoppning och dressyr och han tyckte allt var så himla kul. I slutet av 2009 bestämde vi oss för att starta våran första fälttävlanstävling. Det var så himla spännande och vi var så oerfarana. Vi fick bra i dressyren tror det var runt 65% och i hoppningen var vi nolla. Men en gren jag var så nervös över var terrängen, jag hade trots allt bara tränat två - tre gånger för Anna Hassö. Våran andra träning för henne gick helt ok, men där var en grav som inte var den roligaste tyckte Salsa han HATADE den, han var inte den som blev rädd för saker och stört vägrade asså den där fegisen, men de var han för denna graven. De var en djup torrgrav med svart vita sement rör vid sidorna. I starten på terrängen var vi fett nervösa men när jag kom mot första hindret tappade all min oro på banan och bara fokuserade. Han gick som tåget han rullade på i en enotm bra fart tills vi kom till greven något av dem sista hinderna. Tvärnit när jag kom nästa gång skrek jag på han "DU SKAA" och vad gör han han hoppar. I slutet av banan hör man mig med gråten i halsen i slutet av banan "KOM IGEN KILLEN; DU ÄR SÅ DUKTIG" folk jag galopperade förbi tyckte de var så enromt gulligt. Att en liten flicka på 11 år är så grymt nöjd. I målet grätt jag av glädje vi tog oss igenom en hel bana. Med ett korkat stopp och en helt fantastisk runda. 

 

Efter dressyren och hoppningen har jag för mig jag låg trea eller något men tänk vad fort det ändras ute i terrängen, straffen läggs på jag tror det är 20 starff på ett stopp och då är man helt ur banan igen. Med Salsa har jag tagit 3 placeringar i fälttävlan, och jag är så fett stolt över dessa placeringar. Det är inte som i hoppningen man går in har en tid och klarar du en sekund över den enas tid vinner du. Terrängen är annorlunda, tre grenar, tre moment, vad sm helst kan hända. 

 

Som tillexempel i Dagstorp. Jag hade 62% i dressyren ett helt nytt program som motsvarade en LA1 och jag var verkligen super nöjd, då låg jag trea. Men efter hoppningen då jag fick ett stopp pågrund av min egna ridning föll jag långt ner på listan, men jag tog in det i terrängen. Som sagt ALLT kan hända. Där var en tjej som låg etta på en tävling jag var med i med så extremt höga dressyrprocent över 75% men i terrängen fick hon ett två stopp, där föll man direkt, de är så små marginaler som är, och de är sällan man kan kamma hem med rosetter. Genom bara dessa små, små marginaler så kom jag tvåa? ag kunde lika bra vunnit om jag hade haft 2% mer i dressyren.

 

Svaret på denna frågan är svår. Det finns ingen VARFÖR med fälttävlan. Det bara är så, de är det jag brinner för och inget annat helt enkelt, Salsa var en allround ponny han var lika grym i alla grenar men Jouline är liksom fälttävlansponny, hon är inte bättre eller sämre med något hon är duktigare i dressyren än hoppningen men i terrängen, hel grym. Salsa var jämn på så sätt LA/LA. 

 

Fälttävlan är något alla bör testa. Man får helt andra tankar inom ridningen man har fler chanser. Det är här alla dem 100% ryttarna samlas. Dem satsar på alla grenar, bättre eller sämre i någon gren, i fälttävlan har inte det någon betydelsehet över huvudtaget, bara gå in köra på.