Satt och funderade för nån timme sedan, hur underbart bra detta känns med ny ponny. Den 5 maj startade vi min första fälttävlan, jag var otroligt nervös, jag hade tränat och ridigt henne i terräng två gånger innan. Vi hade åkt länge i säkert 5 timmar. Ponnyn var så övertaggad att vi knappt kunde hålla henne när vi gjorde vid henne, hon var laddad. Det var hennes första start för 2013 med. Jag hade inget krav utan mer bara komma runt, när hoppningen och dressyren var över var det en lättnad, men sen var det terrängen, banan var hemsk, stenig och hemsk. Jag ville rida på säkerheten. Nervositeten spred sig, där var hinder jag inte hade hoppat med henne, hur skulle hon reagera på funktionärer, titthinder? Jag hade massa tramsiga hjärnspöken, hur skulle detta gå..vi gjorde en klockren nolla och det var den dagen min ponny visa hur jäkla grym hon är. 

 

Den 25 maj startade vi min andra, gick in med hyfsat resultat, men gick in på en andra plats efter terrängen, det var terrängen som avgjorde det. 

Startar sedan den 27 Juli i Öveds, där fick jag känna på ett ärovarv med både häst och vinnartäcke, THAT FEELING. 

 

Och nu startade jag min fjärde i styringe och ÄN EN GÅNG tar vi en placering, att ta placering är svårt, efter varje gren förändras statestiken, det är det som är så spännande. Och denna gången tog vi hem det i TERRÄNGEN. Det är verkligen fälttävlan jag brinner för, och vill. Det är där jag sätter mina mål. Nu när jag ska starta p90 i Dagstorp, det är DM och jag vet att banan kommer vara tuff, men jag kommer gå in, göra det bästa jag kan, ta det som de kommer, vägrar jag eller vägrar ut mig, SPELAR ROLL, jag har försökt, och jag vet att jag har verkligen inte stressat upp i klassen, utan då handlar det om mera träning. P80 känns nog löjligt för Jouline nu, hon tycker nog att hon luktat på den höjden för länge haga nej, men vi har tagit varje tävling som den kommit, som en träning. Och kan säga, 2013 har blivit mitt år, ingen kommentar om det alls, så är det bara. 

 

Det är inte placeringarna som är viktiga utan känslan ute i terrängen där jag är i min egna bubbla, där jag skärmar av allt runt omkring, rider på känslan, utan en klocka som stressar, jag bara rider, känner hur hästen galopperar under dig, känner en frihetskänsla, dessutom att göra detta med en sådan här ponny, gör känslan ännu bättre.

Älskar detta. <3