Efter SM har jag endast en tävling kvar. För mig känns det nästan lika stort som SM. Jag ska debutera p90. Detta känns som en rejäl utmaning, banan förra gången jag tävla där (hoppa ju p80 då men alla andra som red p90) såg den riktigt tuff ut. En hel del vägra ut sig på "djävulskombinationen" hatar den kombinationen, har hoppat den en gång och då blunda jag nästan i sprången. Men jag ser detta som en träning, det får lov att gå skit, lika bra som det får gå bra. Jag vill liksom avsluta mitt år med den klassen. Och har bestämt det sen långt tillbaka. Jag provar, går det dåligt, men okej, spelar roll, kommer träna ända fram till nästa år, och då hoppas vi på kanske en bättre runda. 

 

p80 för mig nu känns lätt. Jag vill komma vidare, och prova mig framåt. Jag har inte stressat alls. Utan jag har bara precis känt in hur det är och sedan nu chansar jag. Det får gå som de går. Spelar mig ingen roll. p90 är ett stort kliv ifrån p80. Hinderna är mer tekniska och högre. Man tror inte det för det är en klass högre men här börjar de tekniska. Låt oss se hur de går, låt oss ta det som en bra träning, resultatet kommer efter. Är inte ute efter rosett eller placering, bara precis en fin nolla, och sedan är jag nöjd, de är som en stor vinst bara det. 

 

Och det är inte bara p90, utan även DM, och vi har ett DM lag i år med, samma deltagare som de är i SM. Ska bli kul detta, avslutar mitt underbara år med en p90 & DM. Asså detta året levererar verkligen, GLÄDJE. 

 

Ha en bra dag. 

 

- Kram. <3