Det är väldigt väldigt sällan man ser på tävlingar att folk berömmer sina ponnysar. Och även sällan man ser ”horsemanshipet” . Folk blir arga och sura. Skäller och gråter. Allt är ponnyns fel. Aldrig ryttarens. Men har man inte nån gång tänkt vad man SJÄLV gör för fel, att ,man kanske ser på det som var bra under banans gång? Och bara tar det som det kommer. Denna sporten är mycket avundsjuka. Folk får skadeglädje om man inte kommer runt och DÅ har dem något negativt att snacka om. Men det jag inte riktigt förstår det är att VARFÖR ska man snacka? När var det ens egna problem igentligen för andra att bli ”glada” för man sumpade allt? Man ser ofta folk som blir så glada att man spricker, ord kastas på en men VARFÖR? Vart finns horsemanshipet? Varför kan man inte kunna säga ordet GRATTIS LYCKA TILL. När det går bra för en är det dåligt, för i andras ögon får det INTE gå bra. Går det dåligt då har man nått att snacka om, går det lagom bra ska man snacka ännu mer. Ridsporten ska vara glädje då man blir lycklig av vad andra åstadkommer och sedan kunna fokussera på sig själv. Går det inte bra för en, men var då glad för det som gick bra. Ta fram det possitiva, det negativa trycker bara ner en själv och man fegar ur ännu mera.

 

Detta med glädje med ens ponny existerar knappt i andras ögon. Om det går dåligt är de ponnyn som gör felet inte ryttaren. Men där är man på helt fel led. Ponnyn gör alltid rätt, men ryttaren måste HJÄLPA den för att den ska göra rätt. Många skriker, gråter, blir arga på hästen när det igentligen inte är ponnyns fel? Idag när jag tävla trots allt jag fick två ner och tidsfel på grund av jag trodde det räknades som e n vägring så var jag ändå hur nöjd som helt, jag tog fram det possitiva tog fram och lyfte dem fantastiska sprången hon gjorde, sen lade jag allt negativa på mig själv men snabbt rann det av mig, för det är trots allt en lokal LC en träning, det är där man ska göra fel så man lär sig att ”nä så ska jag inte rida”, Jullan fick så mycket klapp efter sin BRA runda men jag skulle inte ha nått hehe.. Ponnyn gjorde rätt hela tiden men jag SOM ryttare skulle hjälpt henne ett snäpp mer än vad jag gjorde.

Vad tycker ni om detta med så kallat ”horsemanship” hur tycker ni folk hanterar det? På rätt eller fel sätt?