Jag och Frida har kommit med i landslaget igen! Längtar till fälttävlanssäsongen och alla kompisar! 

Finaste ponnyn<3

Bild från NM 2013.

Nämen Tjena igen underbaringar. Kände att jag fick börja inlägget med något i hej-stil bara för att det inte varit 100 % uppdatering på ett tag, helgen hade en massa att ge så kände att bloggen fick ligga på is några få dagar till, tills jag har lite mer tankar över blogginlägg och massa sådant. Men nu har jag en klar bild för mig hur åretssista månader kommer se ut, och hur bloggen kommer uppdateras. Men jag hoppas ni haft det bra nu under dessa månader utan oss. Själv har det varit en massa blandade känslor vill ni veta så får ni allt fortsätta läsa. Puss.

 

Den vanligaste frågan som ställs nu är ”Hur går det på Bökeberg?”.
Skolan går helt okej, kan säga att en segare starkt för mig har jag aldrig varit med om, seg med att förstå och seg med läxor ja ni fattar, jag har njutit alldeles för mycket på vårat sommarlov så allt har varit ett ända stort lov. Men känns skönt att fått komma igång igen och så.

I stalldelen har det väll varit just nu – dåligt. Skolan importerade in nya skolhästar från polen, och självklart hade dem Kvarka, så stallarna stängdes och ja fullgång med en massa saker – Kaos. Alla bråkade med varandra typ, handsprit efter handsprit bara man nuddade lite damm, ja ni fattar allmänt kaos. Men detta försvann ganska fort och smärtfritt ändå, så de kändes väldigt skönt. 

För Joulines del ja det har funkat väldigt bra, förvånansvärts bra. Jouline är ju lite som hon är men det är bara att acceptera eller låta det hela vara. Men självklart vill folk göra en sån jävla stor deal av de. Min fråga till er är ”Om man ser en häst som är livrädd i hagen när man kommer som en jätte rätt in i hagen och hästen blir uppskärrad och bara springer runder till och med sparkar mot en för den har panik, hade ni fortsatt hetsa runt denna ponny i hagen med hjälp av ett svingande grimskaft & sedan be om longer piskan?” I mina ögon är detta rent idiotiskt och mer utav detta kommer ni få läsa om i ett enskilt inlägg, som kommer skrivas i frustrerandekänslor och panik.

Alltså vi har haft både med och motgångar i stallet, min framgång har varit en massa givande träningar för EGNA tränare, och få ha en massa egen tid med min fina ponny på varje rast, kunna sticka ut och ta ett snack med henne och gosa lite om man haft en jobbiglektion eller något liknande.

”Jouline är min ängel, och om någon ens skulle försöka skada henne, eller bara röra henne med ett finger som gör att hon får panik, jag lovar, det ska aldrig få hända igen, aldrig, hon är min hjälte, och ingen ska göra henne illa, jag är hennes ledare, hon litar på mig, litar ni på henne lovar jag er, ni får något underbart tillbaka.”

Detta inlägget kanske lästes väldigt rörigt, men ni får gärna skriva mer ingående frågor om detta så kommer de mer upp om dessa sakerna, nu kör vi vidare på ett nytt inlägg. Ha en skön kväll. <3

 

 

Låter er få tjuvkika på en liten bild från sondagens photoshoot i sommarhagen, det börjar närma sig vinter, på riktigt.