Igår var jag ute på en mysig fredags promenad. Hade för första gången tid att tänka på mina mål detta år. Vart jag vill komma och så. Har två år kvar på ponny, det kommer bli dom 2 bästa åren med min fantastiska häst. Förra året var mitt år verkligen så fruktansvärt lärorikt. Det var länge sedan jag haft så fruktansvärt kul ute på tävlingsbanorna. Alla dom andra åren mina så kallade hopp&dressyr år har känts stressiga, allt gick så fort och man hann aldrig landa efter varje tävling förens man var ute igen, man blev stressad av allt folk, folk som snackade en massa skit om en som ryttare, vad du hade för ponny osv, ni känner säkert igen er eller hur?

 Sen den dagen vi skulle titta på en ny ponny hade jag verkligen tid att få tänka efter vad jag verkligen ville med min ridning. Det kom snabbt upp för mig då att det givetvis var fälttävlan jag ville hålla på med. Alla sköter sig själva, man behöver inte stressa sig upp i klasserna man har inte tid med den stressen, man hinner landa, man ska framförallt hinna med att träna i varje gren och få något av träningarna. Man kan aldrig med 100% självlärd, man behöver träning för en riktig tränare som kan se dig från marken och ge dig dom där extra tipsen. Träningarna nu känns mycket roligare vare sig de är träning privat utan tränare eller med en tränare spelar ingen roll. Jag lägger nu mera upp en plan i mitt huvud hur jag ska rida just det ridpasset, hur hårt jag ska rida, vart jag ska rida och vilka delar vi ska speciellt jobba med. Ett ridpass ska verkligen ge träning för både dig och din ponny. Jag har tillexempel inte tid att hoppa upp barbacka och bara flippa runder i en sommarhage. Jag vill ha något utav min träning, ska Jouline bara ha ett mys pass och lufsa ska i alla fall jag arbeta lite. Och ska jag ta det lugnt så ska Jouline i alla fall få röra på sig, hon ska inte behöva vila för jag inte är motiverad eller jag är trött, Jouline måste arbeta med alla sina muskler med någon dags vila. Hårda pass för både mig och henne ska utföras för att kunna nå dit vi vill i vår ridning. Nu låter jag som jag ser allt så allvarligt och inte låter min ponny har kul. Men Jouline är den typen av ponny som älskar att få jobba och hon behöver verkligen jobba på grund utav hennes temperament. Givetvis trimmar jag inte dressyr i ridhuset 5 dagar veckan, ibland rider vi bara ut, kravlöst, bara att få komma ut och skritta håller igång musklerna på henne lika mycket som ett galopp pass gör. Att få sträcka ut sina senor och alla hennes muskler i ett intensivt galopp pass behövs lika väll som ett dressyrpass i ridhuset.

 

Mina träning vill jag verkligen ska ha gett mig något i min ridning. Att ha en bra känsla efter ett ridpass. Det är viktig detalj för att utvecklas. Speciellt att kunna se något positivt i det som inte varit bra.

Detta året har jag höga mål som jag vill klara av. För att komma dit måste jag lägga upp en planering för mitt år, och alla tävlingar & träningar.
Mina största mål detta år är att starta en *stjärnig klass innan årets slut och även vara med i SM. För att ta mig mot dessa mål måste jag träna, tävla, träna, tävla och skapa massa rutin. Förra året började jag på topp & avslutade något mindre bra. Detta året har också börjat bra. Min första start med Jouline var i Flyinge, en miss i dressyrprogrammet, nolla hoppningen och nolla terrängen. Hade jag nu inte gjort denna miss i galoppen, i dressyrprogrammet hade jag vunnit, det skilde inte alls mycket för att börja året med en vinst. Istället resulterade det en andra plats. En andra plats jag själv skrapat ihop utan någon speciell bra dressyrträning under vintern & hoppträning. Tränade två terrängträningar precis innan som gick bra, så den delen kände jag mig säker på. Är stolt efter mitt resulterande på våran första start.
Min andra start var i Tranemo för två veckor. Dressyren klockren, miss i galoppen IGEN på samma ställe, hoppningen ett retsamt pet, men i terrängen gick hon som ett skott. Aldrig haft en sån underbar känsla i terrängen. Banan var fylld med stenar överallt fick ta stora omvägar och rida på emellan varje hinder istället, hon lyssnade otroligt bra på mina förhållningar till hinderna, och samlade sig innan sprången och fick super fina språng på varje hinder. Efter jag gått igenom målgången hade jag ridit 20 sekunder för fort och ändå red jag stor, stora omvägar och samlade fint tillbaka henne till varje hinder.

(Foto:Patrik Lundgren)

Vi har nu startat på olika sorters banor och de hindrar inte oss utan tvärt om.

Både Tranemo & Flyinge hade svåra banor, men vi gjorde en klockren nolla.
Nu kommer vi fortsätta träna som vi gör för grymma tränare, bra ridpass som ger oss någonting och kämpa oss dit vi vill. Jag vet vi kan ta oss dit, men det krävs träning. Då ska vi allt ge det träning och fina rundor.